BANDY

Til er íþrótt leikin á ísilögðum knattspyrnuvöllum, gjarnan malarvöllum.  Rennir fólk sér um á skautum og lemdur appelsínugulan bolta með kylfum.  Þjóðir sem keppa í íþróttinni á alþjóðavettvangi telja um stóran tug.  BANDY hentar okkur, okkar náttúrufari, okkar aðstöðu og samkeppnisstöðu. 

Að auki mætti ráða Eyjólf Sverrisson sem landsliðsþjálfara á sömu forsendum og hann var ráðinn þjálfari hins stolta knattspyrnulandsliðs Íslands, það er ÁN FORSENDU.  Svei ykkur höfuðlausi hænsahópur, þið þurfið ekki að koma heim eftir þetta.

Lifi Bandy, sjá tengil: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bandy og www.svenskbandy.se

ES: Til er inniBANDY sem er mjög krefjandi íþrótt, gjarnan leikin af skíðafólki vegna álags á læri og hné, tækni og jafnvægis ásamt því að krefjast mikils þreks.  Sennilega er ekki hægt að nota nokkurn mann nema dómarann úr leik Íslands við Lichtenstein til að spila þetta...

Þann 19. júlí 1255 flugust bændur á á Þveráreyrum í Eyjafirði, svonefndur Þverárfundur.

Þann 6. júní 2007 gerðu sænskir "sossasparkarar" grín að varnarleik Íslenska landsliðsins í knattspyrnu.  Dæmi um taktík sossanna var að spyrna knettinum af kanti yfir á fjærhluta vítateigs, sossarnir höfðu ekki einu sinni fyrir því að fara með boltann upp fyrir bakvörðinn (gerðu það einu sinni í leiknum með einföldu þríhyrningsspili).  Íslensku miðverðirnir (og markvörðurinn) sýndu hugleysi og voru sem staðir asnar.  Svona sóknartaktík hefur ekki virkað á alþjóðavettvangi síðan 1956 (því kom kannski algerlega á óvart að sossarnir beittu henni á okkur).  Í aftonbladet segir "Målorgie när Sverige krossade Island."  Skástu augnablik okkar voru í þau tvö skipti þegar teknískir framherjar okkar náðu í boltann og öttu kappi við klunnalegan hægri bakvörð og Mellberg miðvörð (sáuð þið markið sem Mellberg skoraði innanfótar með hægri, algerlega frír við markteig okkar..?! algjört HNEYKSLI). 

Það verður hins vegar að finna miðvörð í íslenska liðið og markmann sem kann íslensku.  Eins hljótum við að eiga miðjumann sem hægt er að senda á því ekki er Stefán Gíslason sá maður. Á Þverárfundi féll Eyjólfur "ofsi" Þorsteinsson.  Auðvitað á landsliðsþjálfarinn að hætta, þó ekki nema eftir að láta einhverja sossa í ÍÞRÓTTAGÖLLUM FRÁ 1970 taka sig í bakaríið með taktík sem úreltist á sjötta áratug síðustu aldar.   Þetta lið þarf ekki að koma heim mín vegna.  Ég ætlaði ekki að nefna jafntefli á heimavelli við LICTENSTEIN.  Svipað og  að tapa fyrir sameinuðu liði KA og Þórs styrkt með einum leikmanni frá Keflavík.  Algerlega vitskert.  
Sverige skrattar 1:"På presskonferensen efter matchen skrattade förbundskapten Lars Lagerbäck åt målet.  – Att en motståndare har bollen…(skratt)…och sedan lämnar över den kändes lite extra konstigt." ..."– Definitivt ett bra läge, sa Lars Lagerbäck.  Det är, på lagerbäckska, motsvarigheten till att ställa sig på Globens tak och skrika ”Skicka hit ett par lederhosen för här kommer jag!”."Sverige skrattar 2:"Bank: Om Danmark i Parken var något barnförbjudet så blev Island på Råsunda en match där man kunnat ställa in barnvagnar, kattungar och hela Anders Svenssons dvd-samling på svensk planhalva.  Först och främst att det inte var mycket till match. Island vågade inte spela, och Sverige behövde inte.
  – Jag fattar inte vad de höll på med, sa Petter Hansson.
  – De ville ju ingenting, sa Anders Svensson... 

 Och heeela Sverige skrattar.  

Varnarmenn??

Jag vet inte om det beror på lugna vatten och fiskar, på en medfödd tveksamhet till för mycket manifesterad ”svenskhet” eller om känslan bara smög sig på för att det var en för slö och vacker dag.  Men det kändes lite otäckt avslappnat i går kväll. Lite för enkelt. Ljum bris, flaggor i luften, blå himmel, svagt motstånd, lite för bra förutsättningar på alla sätt som tänkas kan.
  Om Sverige spelat match i går hade det kunnat gå illa.  Men de slapp.
  Det blev ingen match.
  Det blev en kväll med stora, lyckliga, gula penseldrag, en nationell seger efter en nationell förlust. Vi såg massor av mål, löjliga målgester, stora leenden, skämt överallt inklusive Islands försvar. Vi såg Alexandersson jubilera, hörde publiken sjunga ”Du Gamla, Du Fria” och – vi fick se Zlatan spela fotboll igen.  Tjo, vad de’ va’ livat i holken. Som Povel sagt om han kunde.
  
  Island var skräckslaget  Men någon match vet jag verkligen inte om det var. Jag har sett Sverige möta Moldavien och Liechtenstein, Malta och San Marino – men jag har aldrig sett ett så skräckslaget lag som Island.
  De kom från 1–1 mot Liechtenstein och var inte ett dugg intresserade av att vinna. Allt de ville var att inte förlora för stort, att inte bli förnedrade en gång till.
  När de fick frisparkar i fina inläggslägen i början gick Ingimarsson, Brynjar Gunnarsson och Hannes Sigurdsson upp för att försöka nicka. De åtta övriga stannade hemma för att försvara. Lisa Ekdahl hade varit mindre defensiv i en boxningsring med Mike Tyson. QED